M/S Estonia

En sjöolycka som för alltid har etsat sig fast i den svenska historien är Estoniakatastrofen 1994. Den 28 september sjönk M/S Estonia i Östersjöns mörka vatten strax innan klockan ett på natten. Den stora passagerarfärjan var på väg från Tallinn till Stockholm med 989 människor ombord. Den stora merparten av dem drunknade och endast 137 personer räddades.

Katastrofnatten

Estonia lättade ankar på kvällen den 27 september. Det blåste måttligt när fartyget lämnade hamnen i Tallinn, men under natten tilltog vinden i både styrka och omfattning. Vågorna mätte nära 4 meter i höjd och fartyget gungade påtagligt. Vakthavande matros hörde oväsen från fartygets bogvisir vid midnatt, men kunde inte ta sig fram för att undersöka saken närmare. Kvart över tolv hände det som inte fick hända när Estonias 64 ton tunga bogvisir slets loss och sjönk till botten. Nu tog vattenmassornas kraft över båten helt och hållet. Enorma mängder vatten forsade in där det nio meter breda och tolv meter höga bogvisiret hade suttit. Bildäcket fylldes genast med vatten och Estonia fick snabbt en olycksbådande högerlutning. Några minuter senare ljöd livbåtslarmet och alla passagerare ombads ta sig till båtdäcket omedelbart. Där fanns livflottar, livbåtar och flytvästar.

Rädda och yrvakna passagerare började springa uppför trapporna till livbåtarna och panik utbröt. Den kraftiga lutningen gjorde att man inte kunde fira ner några livbåtar. Människor slet desperat åt sig flytvästar och hoppade rakt ner i Östersjöns mörker. Först sju minuter efter att båtlarmet gick skickades det första nödanropet ut, men det var alldeles för sent. Trettio minuter senare sjönk M/S Estonia till botten med över 900 människor i sitt skrov. De färjor som fanns i närområdet skyndade till olycksplatsen men avståndet gjorde att det tog en timme att komma fram. Vinden gjorde det svårt att fira ner nödbåtar till de utsatta människorna i vattnet. Räddningshelikoptrarna anlände strax efter två på natten och man lyckades endast rädda 137 människor.

Haverikommissionen

Estoniakatastrofen chockade många människor och en hel del förolyckade passagerare var svenskar. Den svenska regeringen bestämde sig för att undersöka hur olyckan hade kunnat ske och om Estonia skulle bärgas ur havet. Statens haverikommission fick därför i uppdrag att utreda sjöolyckan. Kommissionen kom fram till att Estonias bogvisir hade orsakat den hastiga förlisningen.

Gravfrid

Trots att många anhöriga hoppades att fartyget skulle bärgas beslutade Estlands, Finlands och Sveriges regeringar att olycksplatsen skulle betraktas som en grav och därför lämnas ifred. Anhöriga och sörjande till de svenska passagerarna fick en minnesvårdsplats på Djurgården i Stockholm där de kunde sörja. En böjd stenmur bär namnen på alla som omkom den olycksdrabbade natten när M/S Estonia sjönk.