RMS Titanic

De flesta känner till den tragiska historien om Royal Mail Steamer Titanic som förliste den 14 april 1912. Har man någon gång varit med om en båtolycka eller upplevt svår sjögång kan man nästan ta på skräcken som måste ha legat som en gastkramande dimma över skeppet den där ödesdigra natten. Utsattheten på öppet hav och helt utlämnande åt det skoningslösa Atlantens iskalla vatten gick över 1500 människor en fruktansvärd död till mötes.

Första och sista resan

Oceanångaren Titanic ritades av de främsta ingenjörerna och försågs med dåtidens bästa och mest framstående teknik. Tanken var att fartyget skulle trafikera den så kallade Atlantrutten mellan Southampton i England och New York i USA. White Star Lane stod som stolta ägare till världens största passagerarfartyg som hade byggts på Nordirland av Harland & Wolffs skeppsvarv.

Den 11 april lämnade Titanic Europa och gav sig ut på den berömda jungfruresan över Atlanten. Det som skulle ha blivit en fantastisk succé slutade istället med en av historiens största fartygskatastrofer när Titanic natten den 14 april körde in i ett isberg. Skrovet skadades så svårt att fartyget sjönk till botten som en sten på drygt två och en halv timme. I efterhand har kritiken varit hård eftersom det stora antalet dödsoffer hade kunnat undvikas om fartyget hade utrustats med rätt antal livbåtar. När Titanic förliste fanns det 2225 personer ombord, men bara livbåtar till drygt hälften.

Bedräglig marknadsföring

I efterhand var det många som chockades av den hemska olyckan och man kunde inte förstå hur detta osänkbara skepp hade kunnat sjunka. Rederiet använde sig av Titanic i sin marknadsföring långt innan skeppet hade lämnat skeppsvarvet. Med sina enorma pumpar, vattentäta skott och säkra skrov kunde ingenting sänka detta praktfulla skepp. Lyxen, bekvämligheten och säkerheten stod som garanter för en lyckad resa. Skulle olyckan vara framme kunde länspumparna pumpa bort vatten och fyra av de vattentäta skotten kunde fyllas med vatten utan att medföra några problem för den fortsatta resan.

Olyckliga omständigheter

Det var helt enkelt en mängd olika faktorer och olyckliga omständigheter som bidrog till katastrofen. Bland annat skulle det visa sig 70 år senare att stålplattorna som användes till skeppsbygget hade en tendens att bli sköra och spröda i kyla vilket samverkade med oturen att kollidera med ett isberg. Den mänskliga faktorn gjorde även sitt för att besegla Titanics öde. Trots isbergsvarningar i området där Titanic färdades fortsatte man framåt i full fart för att hålla tidtabellen.

De båda männen som hade isbergsvakten frös och hade inga kikare på grund av att någon hade glömt ge personalen nyckeln till skåpet där de förvarades. Efter kollisionen var man inte snabb nog att inleda stängningen av de vattentäta skotten och fem skott fylldes snabbt med iskallt vatten. Det skulle också visa sig att de skrytsamma pumparna var alldeles för klena. Desperationen och kaoset som bröt ut när alla insåg vad som höll på att hända medförde att de få livbåtar som fanns firades ner halvfulla. Ögonvittnen beskriver förlisningen som något av det värsta de någonsin sett och upplevt i sina liv. Hundratals människor hoppade från den sjunkande aktern rakt in i historieböckerna.